Hoppa till innehåll

Claude Opus 4.8: går det att tygla ivern?

2 min läsning
Av Filip Wannehag

Anthropic släppte Claude Opus 4.8 den här veckan och jag har gjort det jag brukar, kört den hårt i några dagar på riktigt arbete innan jag säger något.

När jag recenserade Opus 4.6 i februari var min stora invändning att den var en frustrerande Excel-kollega. Briljant på strategi och långa resonemang, men hopplöst överambitiös på enkla uppgifter. Bad jag om en pivottabell byggde den ett helt dashboard med grafer och hjälpkolumner jag aldrig efterfrågat, och varje sådan omväg brände tokens i en takt som gjorde en femkronorsuppgift till en trettiokronorsnota.

Det Anthropic lyfter mest med 4.8 pekar rakt på just de klagomålen. Dels effort-kontroller, där man kan styra hur mycket modellen ska anstränga sig och bygga ut. Dels ett snabbläge som ska vara ungefär tre gånger billigare.

Reglage som visar effort-kontrollen i Claude Opus 4.8: en skala mellan Lågt (snabbt, billigt, gör bara det du bad om) och Högt (grundligt men dyrt, bygger gärna ut), inställd mot det låga läget för enkla uppgifter.

Och det fungerar, med en brasklapp. Sätter jag effort lågt för en enkel Exceluppgift gör den ungefär det jag bad om och inget mer. Pivottabellen blir en pivottabell. Det är precis den kontroll jag saknade i 4.6, och bara det gör 4.8 mer användbar i min vardag.

Brasklappen är att man måste komma ihåg att skruva ner den. Lämnad i standardläge är 4.8 fortfarande en ambitiös modell som gärna tar i lite för mycket. Reglaget finns där nu, men det ställer inte in sig självt, och jag misstänker att de flesta kör på default och fortsätter undra vart tokensen tog vägen.

På det den redan var bra på, djupa resonemang, strategiunderlag, governance-texter, är 4.8 om något ett snäpp vassare. Där har jag inget att invända. Det billigare snabbläget märks också. För de enklare uppgifterna, där man ändå inte behöver modellens fulla kraft, sänker det kostnaden påtagligt, och tillsammans med lågt effort blir vardagsbruket helt enkelt billigare än förut.

Min slutsats från 4.6 var att Opus är en specialist man ger de svåra sakerna, medan Sonnet får ta det dagliga. Den håller fortfarande, men 4.8 suddar ut gränsen en del. Med effort lågt och snabbläget på går det att använda Opus även till tråkjobbet utan att det svider i plånboken. Man måste bara orka ställa in den. Gör man det är 4.8 den första Opus-versionen jag faktiskt kan tänka mig att ha igång hela dagen.